Detta är en typisk stad i Argentinadalen med stenhus insprängda bland bergen. Rader av hus följer den slingrande Argentinafloden, medan andra är inklämda mellan vägen och klippväggen. Högre upp ligger den brantare delen av staden, där det var en utmaning att bygga på grund av terrängens robusthet. Stadens namn (På latin: ”bella duco”) framkallar ligurernas kämparanda, som utmanade romarna år 181 f.Kr nära Campus Martius vid stadens början i en strid som var avgörande för kontrollen av området.

I den befästa staden som idag är smyckad med konstverk i den lägre delen av muren, finns fortfarande några spår av de antika portarna, som senare innefattades i byggnaderna. Det gäller portarna San Rocco, Poggetto, Beo, Castello och Santa Lucia, som står på bron med samma namn (1555). Badalucco låg vid korsningen av vägarna som ledde ut från den lägre delen av dalen och upp mot kanterna: de två senare medeltida puckelbroarna vid in- och utgången till staden påminner om deras antika function som korsning. San Nicolòkyrkan précis utanför staden byggdes på 1600-talet på ruinerna av det gamla slottet. Mitt emot star Palazzo Boeri, som har en vacker loggia och byggdes under samma period.

Arbetet med att restaurera och utsmycka staden började med öppnandet av ett utomhusgalleri för konst, innehållande murerier, trä- och keramikarbeten (vars funktion är att gömma det som inte kan restaureras) längs med de vindlande gatorna och följdes upp med restaurering och fantasifull dekoration av de många gamla fontänerna. I september är Badalucco fyllt med matälskare, som kommer hit för att smaka den kända specialiteten lutfisk ”alla baucogna” under festivalen med samma namn.