Camporosso

Camporosso är en bondestad i Nerviadalen som redan var känd under romartiden för sina röda oleanderbuskar och färgen på jorden, varifrån namnet förmodligen kommer ifrån (”rosso” = röd). Några slott i ruiner från 600- och 500-talet f.Kr har hittats på de omgivande bergen. Området tillhörde en gång Ventimiglia, men bröt sig loss i slutet på 1600-talet för att bli del av ”Den magnifika kommunen av de åtta lokaliteterna”. Efter den Genuesiska republikens fall och Napoleons ankomst fick staden sin självständighet.

Den första grundstommen lades runt den romanska kyrkan San Pietro, där dagens kyrkogård ligger. Byggnaden har ett klocktorn och en absid från 1000-talet samt fresker från 1400- och 1600-talet.

I församlingskyrkan San Marco Evangelista kan du beundra 1500-tals anconan av Stefano Andrechi, ett av de viktigaste verken av sin sort i Ligurien. De två brödraskapens oratorier från det svarta brödraskapets (1600-talet), med det triangelformade klocktornet, och det vita brödraskapet (1500-talet), med de två klockorna på fasaden, är också intressanta att besöka. Biblioteket tillhörde en gång familjen Doria och innehåller böcker som daterats från 1400- och 1600-talet. I kommunen hittar du några mycket gamla pressar och kvarnar (Beudopressen är från 1640): det finns också en speciell resplan dedikerad till denna sortens bondekultur. Den liguriska Alta Via börjar inte långt från Camporosso, och det är här du också hittar naturreservatet Val Nervia, ett av de mest befolkade i Ligurien.

Under skyddshelgonet San Sebastianos fest, bärs ett lagerträd med färgade heliga oblater i procession vilket är en rest av en antik hednisk ritual. Staden var födelseplats för San Francesco Maria, och till honom ägnas en lokal festival varje år i september. En lokal specialitet är ”barbagiuai”: det är raviolipasta med friterad märg som passar bäst till Rossese och Vermentinoviner.