Detta är en liten stad som domineras av Aplerna på gränsen till Piedmont, det var ett “castrum” under romartiden och kallades ”Castellannia Cuxii” under medeltiden, vilket är varifrån stadens namn kommer. Under fallet av det västra kejsardömet, var Castrum Cuxii befäst med ett torn, vilket idag är oratoriets klocktorn. Det tillhörde familjen Clavesana och sedan Genua från 1274 till Napoleoneran.
Den kompakta staden har två ansikten: å ena sidan finns den underjordiska labyrintlayouten med mörka gränder och tunnlar, och å andra sidan de låga solbelysta husen, med balkonger så nära att de nästan rör vid varandra, och de karaktäristiska skiffertaken. Cosio påverkades inte av byggboomen, även om staden har märkt effekterna av avbefolkningen.
Konst- och monumentmyndigheten har många gånger tagit upp frågan om renovering av de antika husen och en generell upprustning av området. Speciellt viktigt är renoveringen av oratoriet Nostra Signora Assunta, ett nationalmonument och originalkärna runt vilken staden utvecklades under medeltiden. Oratoriets klocktorn, med sina 1300-tals tegelstensspröjsade fönster och små marmorkolumner, sticker upp ovanför takåsarna. Utbyggt under den sena barockperioden är det nu en del av stadshusbyggnaden.
Förutom att vara popular för fiske och jakt, så är Cosio också en favoritplats under söndagkvällar på grund av den friska bergsluften, den utsökta maten (inklusive en specialitet kallad ”pizzoccheri” och ravioli med örter och potatis) och de många möjligheterna till utflykter. Bland de intressanta platser som finns att besöka är fortet på Monte Esce, Cornarenagrottan och Colletta på landsbygden i Cosio.
