Ligurien, som en gång var en romersk region, enades i början på 300-talet med regionen Emilia. I slutet av 300-talet förenades de med regionen norr om Po Transpadana och hade Milano som huvudstad.

Efter den tidiga medeltiden så uppkom i mitten av 900-talet den så kallade ”Marken”. I väster låg marca arduinica, i mitten marca aleramica och i öster marca obertenga. De viktigaste förläningarna i regionen härstammade från dessa ”Marken”.

Det var många konflikter i detta område mellan de olika feodala familjerna och biskoparna. Dessa konflikter var anledningen till bildandet av stadsstater, som försvarade varje region från Saracenerna och deltog i korstågen, och även i utländsk handel. Dock var deras historia helt dominerad av deras relation till Genua. Genuas makt spred sig till Apenninerna och Levantinkusten och var politiskt och religiöst motsatt till stadsstaterna på Rivieran samt de feodala familjerna, då särskilt i Pisa där familjen Fieschi bjöd motstånd ända till 1500-talet. Motståndet mot Genua fortsatte med grund i de många starka stadsstaterna Ventimiglia, Albenga och Savona, och från de mäktiga feodala familjerna såsom Hertigen av Ventimiglia och Markisen av Finale. Dessa strider fortsatte genom 1700-talet. År 1805 förlorade Ligurien sitt namn och frihet eftersom regionen delades upp i områden av Frankrike. År 1815, efter Napoleons fall och Wienkongressen, så tillhörde Ligurien – under Hertigdömet av Genua – Savoykungariket av Sardinien-Piemont. Sedan 1861 har Ligurien varit känt under sitt nuvarande namn som en del av en ny Italiensk stat.