Baiardo

Italo Calvino gillade att besöka denna stad i övre Val Nervia, som inte ligger långt från Melognopasset, en mötesplats för antika åsnestigar. När du ser staden resa sig ut ur dimman som ibland omringar dalen, är det som en scen från en sagobok: belägen på toppen av klippan, har Bairado charm som från en legend. Till exempel borde du se Pentecostdansen under den traditionella Båtfestivalen: invånarna sjunger en antik ballad som berättar den tragiska historien om Count Baiardos dotter, som dömdes till döden för att hon försökt rymma med sin älskare. Eller du kan gå upp till den ”gamla kyrkan”, som förstördes i jordbävningen 1887, när en fjärdedel av lokalinvånarna förlorade sina liv.

Innan staden blev del av Ventimiglias baroners feodalstat (och dominerades av Genoeserna 1259), var Bairado ett romerskt ”castrum”. ”Portaro del piano” var entreporten till den medeltida staden, vars form fortfarande kan anas utifrån byggnadernas placering, trots jordbägningen och fortsatt renovering. Symbolen för stadens återfödelse var den nya församlingskyrkan San Nicolò, vigd 1893, som har ett altarskåp av Francesco da Verzate daterad 1465, ett annat altarskåp av Emanuele Macario daterad 1552 finns i Oriatoriet San Salvatore, som är under renovering. I Palazzo Comunale kan du beundra ett 1300-talskrucifix, medan konstmuseet innehåller verk från samtida konstnärer, inklusive Antonio Rubino från Baiardo.

Det är inte svårt att ta sig upp från 900 meters höjd där staden är belägen till Monte Bignones 1300 meter och Monte Ceppos 1400 meter. Dock, om du bestämmer dig att följa Val Bondadalen kommer du förr eller senare nå Castelvittorio, passerande genom kommunen Berzi, där du kan besöka det stora barockkomplexet Santa Maria Assuntas helgedom. Gastronomiska specialiteter i regionen inkluderar ”Ciousoun”, en paj gjord med vilda örter, och ”Crustolo”, en bakelse gjord på kanderad frukt.