Home

Aurigo har fått sitt namn från det latinska ordet “apricus”, som betyder solbelyst: placerad på en klippa i mitten av Marodalen, i korsningarna av de antika vägarna genom Lupopasset och Colle del Pisso, är staden alltid solbelyst hela dagen. Området sträcker sig från en altitud av 205 meter vid Imperofloden till 1218 meter vid Monte Gaudiabella.

Församlingskyrkan Sant’Andrea är högre belägen än dagens stad, och markerar platsen där de tidigaste invånarna bebodde Aurigo, när folk levde i utspridda gårdar. På 1200-talet byggde Ventimiglias aristokrater slottet, kring vilket de nya bostäderna uppkom. Förstört två gånger (definitivt 1480 av Lascaris från Tenda) byttes det ut på 1500-talet av Ventimigliaaristokraternas palats, och sedan av De Gubernatis, som byggde om det år 1690. Staden domineras av det massiva palatset, som fortfarande är bebott idag, men går att besöka. Kyrkan Sant’Andrea härstammar från 1100-talet, men det vackra klocktornet i sten var från början ett vakttorn som länkades samman med tornen i Colombiera, Poggialto och Costa della Caravonica: försvarssystemet bevakade sammanlänkningen med handelsvägen ”marenca” för olje- och salthandlare.

= Vägarna som leder mellan gårdarna genom vin- och olivodlingar kan korsas med mountain bike och formar ett 30 kms nätverk runt staden. När du promenerar genom terrasserna längs med vägarna som leder till de olika kommunerna kommer du stöta på pålar, som placerades där för att skydda skörden mot häxor och onda andar. San Paolos helgedom ligger precis utanför staden, och är en medeltida byggnad som byggdes om under 1700-talet: interiören bevarar ett altarskåp från sena 1500-talet av Giulio De Rossi (den enda i Imperiaprovinsen).

Förutom olivoljan av utsökt kvalitet, så inkluderar de lokala specialiteterna Aurigobröd och “Panzarelli”, bitar av pastadeg som jäser och friteras med olika fyllningar. Det finns ett grönt sportområde med fotbollsplan, tennisplan och volleybollplaner.